1. Startsida
  2. Press
  3. [2017-07-06] IVL går till botten med sjöpungarna
Reportage | 2017-07-06
Sjöpungar som plockas ur vatten

IVL går till botten med sjöpungarna

Ciona intestinalis. Kan den oansenliga tarmsjöpungen vara svaret på frågor som hur vi kommer tillrätta med övergödning, effektiv biobränsleproduktion, återförsel av näringsämnen på våra åkrar, hållbar proteinframställning till djurfoder samt cirkulär fiskodling? Kort sagt, ja.

Vi tar en taxibåt ut till odlingen utanför bohusländska Djupvik på Tjörn för att ta en titt på dessa marina miljöhjältar. Ovan ytan vippar ett hundratal bojar som bär upp hela 70 kilometer långa odlingsband, vilka på ett par meters djup dignar av sjöpungar.

Anna-Sara Krång och Fredrik Norén är marinbiologer och gamla kursare. De är båda baserade på den marina forskningsstationen Lovéncentret Kristineberg i Fiskebäckskil, där IVL har ett litet men växande kontor – även om Fredrik Norén själv numera är mer synonym med Marin Biogas, företaget som tillämpar själva sjöpungsodlingen.
– Titta här, prima sjöpung, frisk och fin och redo att skördas, säger Fredrik Norén.

Växer naturligt på några meters djup

Han fångar upp några klasar ur det kalla vattnet. Decimeterlånga, fingertjocka och sliddriga. I nio månader har de vuxit till sig. Om ett par veckor kommer skördebåten ut och drar upp några ton som omedelbart körs genom en press som kramar ur vattnet innan det landas för fortsatt bearbetning. Fredrik Norén pressar fram den lilla organismen ur sitt hölje. Den ser ut lite som orange gelégodis. Kan man äta den? Jodå, marinbiologer räds inte havets frukter.
– Den smakar som ostron. Fulla med protein. Någon som vill ha?

Dessa ryggradslösa djur växer naturligt på några meters djup längs hela västkusten och har framförallt betraktats som ett bekymmer för musselodlare då de gärna fäster på musselbanden. Utöver marinbiologer och miljöforskare har den knappt några naturliga fiender. Sjöpungar sköter sitt, filtrerar vattnet på växtplankton och växer till sig.

Kan processas till fiskfoder, biogas eller gödsel

– Det blir väldigt mycket biomassa på en relativt liten insats. De kräver varken utfodring, bevattning eller skötsel, berättar Anna-Sara Krång, som inte gärna sörplar i sig sjöpung till mellanmål.

Sjöpungens hölje, eller tunika som det heter, kan användas som råvara vid olika typer av cellulosaprodukter, och det mer proteinrika innanmätet kan torkas till ekologiskt hållbart och högvärdigt fisk eller hönsfoder. Den en hektar stora odlingen i Djupvik kan leverera upp till 160 ton protein. Eller så kan skörden förstås rötas till biogas motsvarande 65 000 liter bensin, om man inom samma yta fyrdubblar odlingsbanden. Resterna från rötningen kan omvandlas till gödsel som på så vis återför närsalter till våra åkrar.

På köpet renar sjöpungarna havet från övergödande näringsämnen – 26 ton kväve och två ton fosfor tas upp på ett år. Med den miljönytta det innebär utreds nu möjligheten att sälja kvävecertifikat vilket skulle ge verksamheten en skjuts till dess att lönsamheten tar fart själv. Ett av många pågående projekt handlar också om utvecklingen av integrerade odlingssystem.

Stort intresse för integrerad odling

– Det finns så många mervärden med sjöpungsodlingen. Möjligheterna med så kallad integrerad akvakultur ser riktigt lovande ut. Genom att kombinera fiskodling med sjöpung och makroalger kan man nå en nästintill miljökonsekvensneutral verksamhet eftersom de sinsemellan bildar ett slags kretslopp, säger Anna-Sara Krång.

Intresset för exempelvis hållbar laxodling längs svenska kusten är stort, men till skillnad från de norska fjordarna är svenska kustband mer känsliga för övergödningseffekterna, vilket traditionell fiskodling ofta för med sig. Med en integrerad odling minskar miljöpåverkan och det skulle bli möjligt att få tillstånd att odla fisk i svenska hav. En integrerad och miljömässigt hållbar akvakultur ger också ekonomiska fördelar eftersom man till samma kostnad för utrustning och personal kan få fram ytterligare två eller tre produkter.

IVL bygger upp kunskap och utvecklar metoder

Samarbetet med andra aktörer i branschen, som foderproducenter och fiskodlare, och givetvis kommuner och andra forskare är därför helt centralt. IVL är en väldigt viktig part, framförallt genom att bygga upp kunskap med livscykelanalyser och att stötta arbetet med industriell tillämpning, menar Fredrik Norén.

– Metoden vi undersöker här väcker ett enormt intresse och uppfyller både en ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Dessutom skulle det kunna skapa fler jobb i kustnära småorter. För den marina näringen skulle det här kunna vara en game changer.

Vill du veta mer?

Prenumerera på våra nyhetsbrev