LCA Systemanalys av återanvändbara förpackningar för take-away mat och dryck

Den här studien har genomförts av IVL Svenska Miljöinstitutet på uppdrag av Naturvårdsverket och undersöker miljöpåverkan av återanvändbara förpackningar för take-away mat och dryck. Rapporten fungerar som underlag till ett Regeringsuppdrag som genomförs av Naturvårdsverket och Livsmedelsverket för att ta fram vägledning och riktlinjer för verksamheter gällande återanvändbara muggar och matlådor (M2021/02087). I den nya förordningen (2021:996) om engångsprodukter, lyfts ökade krav på återanvändning av förpackningar till januari 2024 och även att system ska registreras hos Naturvårdsverket. Där finns även krav på aktörer att informera deras kunder om miljöpåverkan av användning av engångsförpackningar samt om fördelar av minskad förbrukning av dessa. 

Naturvårdsverket har beställt denna studie för att ta framkunskapsunderlag inom miljöpåverkan av flergångsförpackningar för att visa upp fördelar gentemot engångsförpackningar, baserat på hela livscykeln från allt från tillverkning av flergångsförpackningar till flera användningscyklar, och sen avfallshantering. Materialval för muggar som analyserades är fossil plast, biobaserad plast, och stål, och för matlådor fossil plast, biobaserad plast, glas och stål.

En systemanalys (LCA) tillämpades för att svara på följande frågor i studien:

  • På vilket sätt (när och hur) medhavda återanvändbara muggar och matlådor bör användas
  • Vilka material i återanvändbara muggar och matlådor som bör användas för att uppnå störst miljönytta

Resultatet visar att råvaruutvinningen dominerar för alla materialalternativ, utom för fossil plast där även förbränningen i avfallsskedet har en betydande klimatpåverkan. Om inte hänsyn tas till att glas eller stål kan användas fler gånger än plast blir glas och stål mycket sämre än plast på grund av större vikt och för att stål också har en större klimatpåverkan per kg material vid tillverkningen av materialet. Det studien ändå signalerar är att fossil-baserad plast (i denna studie PP) sannolikt är det sämsta materialet ur klimatsynpunkt, vilket till stor del beror på att när behållaren förr eller senare förbränns så bidrar detta till fossil klimatpåverkan.

Det bio-baserade plast alternativet är bra ur klimatsynpunkt, främst eftersom förbränning av ett bio-baserat material inte bidrar till fossil klimatpåverkan, men också för att tillverkningen av materialet också är lägre även om det där finns en större osäkerhet då de data som använts i den här studien baseras på en LCA publicerad av en enda leverantör. För stålförpackningar har utmaningen i analysen varit dels att försöka göra detta material rättvisa då det kan användas fler gånger än plastmaterialen, men också det som nämnts ovan att det varit svårt att definiera en produktvikt som är representativ i jämförelsen med de andra materialen. Studien visar också att glas (som bara är relaterad till matlådor i denna studie) också är ett bra alternativ, Valet av material har alltså stor betydelse, och det/de material som kan användas flest gånger bör beaktas.

Transporter har relativt liten påverkan totalt sett men transporten till ”användare” syns även om den har lägre påverkan än diskningen. Ju tyngre mugg/låda desto större är påverkan från transporter. Diskningen har betydelse, men är relativt liten jämfört med råmaterialet till muggen/lådan. Icke-centraliserad diskning har inte analyserats men borde ge en lägre påverkan (p.g.a. ingen transport), men eventuellt högre påverkan (p.g.a. lägre effektivitet), och detta skulle möjligen kunna ta ut varandra, men har som sagt inte analyserats. Att ta med egen matlåda eller mugg skulle troligen ha större påverkan från diskning på grund av ineffektiv diskning.

Prenumerera på våra nyhetsbrev